Socialincidenter

Kalle har alltid varit väldigt blyg.
Ända tills nu. Nu går han gärna fram och kramar okända karlar (någons pappa som vill leka), handlar korv (mamma betalar men får inte följa med) och gastar till tanter och farbröder att de minsann ska ha cykelhjälm på.

Jag och min man diskuterade var dessa gener kommer från.
Det är definitivt mig.
Jag har alltid varit supersocial. Nästan lite för social.
När jag var liten, ingen aning om hur gammal, men låt säga 4år, så knackade det på dörren en tidig morgon. Jag öppnade och det var en brevbärare.
Jag hade hört hur mamma och pappa sa, så jag upprepade deras fras;
-Vill du komma in på ett glas vin?

En annan socialincident var när jag var ca 5 år och hade semester i Arild hos mormor och morfar. De hade en altan som hade utsikt över hela byn, däribland Rusthållargården, en av byns hotell. Vi såg att det var bröllop och jag ville ge bruden blommor och gratulera brudparet.
Jag bytte snabbt kläder från shorts och t-shirt till blus och kjol. Mamma plockade säkert buketten (annars hade det nog blivit maskrosor...).
Hela brudföljet stod på trappan och skålade. Jag trängde mig förbi alla tanter och farbröder och gav bruden blommorna och sa grattis. Sen sprang jag snabbt hem.
När jag kom hem undrade alla varför jag fick så bråttom hem.
"-Jag har glömt att sätta på mig trosor!" sa en generad 5-åring

Detta är några av de många socialincidenter som gör mig säker på att Kalles nyfikna och orädda sida är från mig.