30 oktober 2010

Blod blod blod

Kan meddela att den röda blodfärgen som jag och Kalle har i ansiktet inte går bort.
Jag lovar att mitt märke på halsen inte är från en riktig vampyr (inte ens från Patten).

Äntligen fest!


Ikväll var det den stora kvällen. Det var Halloweenfest med klassen.
Jag ääääälskar maskerader, så när Kalle frågade om inte jag kunde hjälpa till med festen försökte jag hänga på direkt.
Vi köpte peruker, mantlar, löständer och massa massa smink.
I den här familjen går man inte halvdant heller.
Förutom jag som sket i klädseln, körde bara på smink.
Ebba fick stanna hemma med fadern, arg som ett bi för att inte hon skulle på kalas. Men hon tiggde till sig en och annan godisbit och var nog nöjd med det.
Festen blev enormt lyckad, det var flera klasskompisar som inte kände igen mig eller Kalle.

28 oktober 2010

Halloweenpyssel

Håll någon i handen så ni inte blir rädda!!
Pumpor, spöken & spindlar, Buuuuu!
Ha en härlig Halloween!











Till Isolita



Ebba satte på den själv av egen vilja, "min mötta!". Nej det betyder inte mutta. MÖSSA.
Sen att jag virkade den innan Ebba ens fanns är oväsentligt. Det är ringfingret som står upp så inga missförstånd uppstår.
För er andra så mobbade Isolita mig för mina virkade konstverk, speciellt eftersom jag tvingade på Kalle ett när han var bebis. Förstår inte grunden liksom....


27 oktober 2010

Pippi på rymmen

Hur 17 kan en liten barnstrumpa med Pippi på bara försvinna?
Blir galen, har letat överallt!



26 oktober 2010

Imagine.

Ebba vägrar just nu hårborstning & håruppsättning.
Har man en lång page med lugg ner till hakan behövs det en tofs. Hon kör mittbena, säger att hon sätter håret bakom öronen, men egentligen tar hon bara bort håret från öronen.
Hon ser ut som en liten John Lennon.


24 oktober 2010

Machete....

Eftersom helgtablåerna är katastrofala så ser vi en film, Machete. Kolla trailer här.
Det började med att en helt näck kvinna plockar fram en mobiltelefon från det undre. Najs.

Nyss hoppade en kille ut genom ett fönster, men först så sprättade han upp en gubbes mage så han kunde få en lina att hålla i. Hans tarmar.

Huvudrollsinnehavaren är med i varenda liten film som har mexikanska eller sydamerikanska scener. Alltid.

Kalashelg del 2!

Ytterligare ett barnkalas avklarat, huvudpersonen var mycket nöjd även idag.
Denna gång var det bowlingkalas, 9 killar som kastade kloten som de vore basketbollar. Men tack o lov så höll golvet och barnen verkade tycka det var kul!
Sedan var det mat, hamburgare till alla duktiga spelare. Vet inte riktigt hur stället tänkte, de hade satt upp tv-skärmar runt om lokalen, där det var ca 4 barnkalas. TV och mat samtidigt går inte fort, eller ihop. Man får tjata sig blå. Till slut var maten uppäten, det var på håret att de fick tårta och godispåsar.
Men tills nästa födelsedag kanske någon kan påminna mig om att 2 kalas på en helg är för mycket? Nu ligger jag helt döende i tvåbarnkalaspåenhelgsjukan!

23 oktober 2010

Kalashelg del 1!

Idag har vi haft ett lyckat födelsedagskalas för Kalle!
Han fick massor av balla transformers, Ben10-gubbar, Halloweenkläder, kikare och roliga prylar! Han är så nöjd.
Vad vi inte var så nöjda med var att vår toalett gick sönder ungefär 1 timme innan gästerna kom. Det var bara att skita i att göra tårta och dra iväg till Bygg-Ole!
Det är vi i ett nötskal, alltid ute i sista sekunden. Vore väl ingen match annars.

22 oktober 2010

Jag vet att jag är lättroad, men detta är hysteriskt kul



Den här är sååå kul!



Lite muntrare

Jag har nog en 37.7 idag så läget är helt klart bättre. Jag kan inte säga säkert för batteriet till örontermometern är snart död. Ena stunden har jag 36,4 och andra 38,5. Man lever lite farligt och tar en ipren till.

Barnen vaknade till ett vinterland, överlyckliga!
Ebba har velat gå ut sedan kl 7. Nu envisas hon med att gå ut i knälånga tights och sedan sträcker hon sig så långt som till galonisar.
Hade hon nu inte varit typ halvsjuk i en vecka så hade jag nog accepterat det så kanske hon lär sig. Men nu är vi alltså fortfarande inne och klockan är snart halv 3.

21 oktober 2010

Muntergök

Kalle orkade vara med i en timme på träningen, sen var det kallt och tråkigt.
Lär inte bli fler träningar förräns de hålls inomhus för hans del.

Två dagar efter han fått sin hett önskade Transformer så tar han med den till skolan. En kille tycker Kalle ska kasta den, vilket Kalle då gör.
Sen går den sönder. Katastrof.

Jag har jävligt taskig timing. I helgen ska sonen firas två gånger.
Idag har jag fått feber.
Alvedon ipren alvedon ipren alvedon ipren alvedon ipren alvedon ipren alvedon ipren.

Som ni märker är jag på ett förträffligt humör...

20 oktober 2010

Fotbollsmorsan hoppas på nystart

Håll tummarna! Idag gör vi ett nytt fotbollsförsök på Kalles egna initiativ.
Enligt honom är det lättare att spela fotboll när man är 6 år, är man bara 5 år så är det faktiskt jättesvårt. Kom ihåg det!

19 oktober 2010

Vår fina Kalle!


Min stora fina Kalle fyller 6 år idag. Äntligen är det den 19:e oktober! Grattis Älskling!

Han hade så svårt att sova i natt! Han vaknade kl 00,15 och smet över i vår säng, där han aldrig brukar sova. Han vaknade kl 02 och kl 04. Det var samma kommentar varje gång: "Jag orkar inte sova längre".
Så 04,45 drog vi igång sång och paket. Han var i extas! Det blev Transformers, Atlantislego, en leopard, en pruttkudde och 2 fallskärmshoppare. Allt skulle testas direkt. Allt skulle med till skolan för att visas upp för kompisarna. Men här fick jag vara den tråkiga mamman eftersom jag ville att de skulle överleva 2 timmar.
Jag frågade vad födelsedagsbarnet ville ha till middag, falukorv blev svaret. Spelade ingen roll hur många gånger jag frågade. Svaret blev detsamma.
Inte riktigt mamman och pappans favorit. Men fyller man år så gör man!


Men tänk ändå att det var hela 6 år sedan man låg på Sös, det var superläskigt och asballt på en gång.



18 oktober 2010

Nostalgisk

Jag, ca 3-4år i Arild

Sitter och googlar bilder på Arild. En liten fiskeby i Skåne där mormor och morfar hade sitt landställe, Hemgården. De hade två underbara hus som stod i vinkel, det ultimata sommarstället för den stora familjen.
Arild är en underbar by med trånga gränder, söta små korsvirkeshus med halmtak och stockrosor längs väggarna.
Vi spenderade alltid någon vecka där varje sommar i samband med att mormor fyllde år. Då åkte hela klanen till Danmark för att bada. Vi packade bilarna fulla med lasagne som sedan åts kall på stranden med ett och annat sandkorn i, badkläder och simringar.
Morfar hade kontakter så han fixade alltid kräftor till kvällen, på den tiden var det kräftpremiär någon dag efter hennes födelsedag, men morfar grejade biffen. Eller kräftorna.
Underbara minnen av somrarna i Arild, bad i Tussan, krabbfiske i hamnen och lek med kompisar i de små gränderna.
Tyvärr finns inte husen kvar i familjen längre utan de såldes när mormor och morfar gick bort. Nu är husen totalrenoverade och har inte kvar sin gamla charm. De har satt halmtak på, vilket är fint, men inte överensstämmande med husets historia.

Ett mycket starkt minne dyker upp, jag är ca 4 år gammal och vi sitter på altanen. Då har vi hela byn och havet framför oss. Vi noterar att det är bröllop på Rusthållargården som är en av grannarna. Då bestämmer jag mig för att jag minsann ska gratulera brudparet med lite blommor och kilar över. Brudparet står på den ståtliga trappan och det är folk överallt. Jag smiter förbi alla gäster och räcker över blommorna.
Då kommer jag på det.
Jag har inga trosor på mig under kjolen. I panik rusar jag hem utan att säga ett enda ord till brudparet. Men det var ganska modigt gjort ändå.

Har ni chansen så ta en tur förbi fina Arild! Här har ni lite bilder, texten vill inte samarbeta med mig....

Arilds hamn


Hemgården idag, taget av mamma i bilen


Vägen till Tussan


Byns souvenirbutik till höger, de hade fantastiska grytlappar!


16 oktober 2010

Bajstidningen

Se & hör kommer till oss varje onsdag och är vår s.k bajstidning.
I det senaste numret bjuder de på riktig komik.
De skriver om Frank Andersson som har skämts för att hans pappa satt i fängelse.
Hans mamma fick då jobba dygnet runt och därför lämna barnen i spjälsängar. Men hon lät dem inte svälta, nej för guds skull. Hon satte fast kolor på sidorna så barnen fick något i sig.
Jag tror jag hade skämts för det istället...

På en annan sida så har vi Maria Montazami. Hon talar så varmt om deras långa äktenskap och hur de fått det att hålla. Men det har minsann krävt sina uppoffringar berättar hon. Ibland har hon velat gå på restaurang efter maken kommer hem, men då har han inte kunnat för han måste träffa en klient. Vilka uppoffringar! Stackars liten!

Tro mig, man skrattar genom hela tidningen!

14 oktober 2010

Snorunge.

Idag är Ebba hemma. Hon tyckte det var morgon 03,30 när hon presterat stort i blöjan och sedan ville hon inte somna om till pappans olycka.
Hon har dessutom feber så vi är hemma och myser hon och jag.
Moster Anna pratade med sjuklingen via video på msn och Ebba berättade att hon såg på Madicken. Då frågar moster vad Madicken säger.
Ebba 2½ år svarar stolt:
-"Snorunge".

Astrid Lindgrens filmer i all ära, men fula ord är de fulla av. Speciellt Madicken. Lus-Mia behöver tvätta munnen med såpa. Madicken och Lisabet med för den delen.

13 oktober 2010

Lycka!

Häromdagen så pratade jag med en grekisk granne i tvättstugan.
Jag sa en enda mening på grekiska och direkt frågade hon förvånat om jag var grek.
Nu väljer jag att tro att hon var förvånad eftersom jag inte ser så grekisk ut, inte eftersom mitt uttal kanske inte var 100%.

Sånt lever jag på hela veckan. Bättre än att få visa leg på systemet. Nästan.

11 oktober 2010

Isofiso!

Fina Isolita tänkte på mig och min håriga pizza!

Trappa, stång & stup

Jag introducerade Kalle för de historier som tex
- Se upp för trappan där borta!
-Vilken trappppppppa?
Jag körde även de med stång & stup.
Kalle vred sig av garv, han skulle berätta det för alla kompisar.
Jag undrade om han kunde komma på någon mer.

-Se upp för lejonet där borta!
-Vilket lejon LLLLLLL.....

Vi får träna lite på det där.

9 oktober 2010

Hawaii

Idag byggs det altan på vår uteplats.
Barnens farfar och fader bygger, och sonen är arbetsledare. Han täljer pilbågar och står med piska.
När det var dags för lunch fick det bli pizza så de skulle orka resten av dagen.
Jag fick också en, trots att jag inte byggde. Snällt va?
När jag ätit tre fjärdedelar så låg där ett fint litet lockigt, svart hårstrå och väntade på mig.

Tror ni att småbarnsmorsan som älskar pizza och sett det mesta av äckel slutar äta då?
Nä. Jag väljer att tro att det kommer från pizzabagarens finger, eller möjligen underarm, som tvättas ofta.
Gött var det!

Kanske borde ha varnat känsliga läsare där?

8 oktober 2010

Årets idol...

...följer inte jag.
Fast efter Bridget Jonestroschocken på bild 16 är jag fanimej beredd att börja!

Dagens Kallekommentar

-Mamma, han tänkte kasta basketbollen på min PUNK!

7 oktober 2010

Lika som bär, eller?






Hjärnsnack

Jag försöker få barnen att vara ute en stund efter dagis och skola trots regn. Funkar inget vidare.
"-Hjärnan mår bra av luft när man varit inne på skolan"
-"Min hjärna är redan full."

Ridå.

Pick your battles eller?

Min underbara morgon såg ut som följande.
Kalle sitter fastklistrad framför Saltkråkan och tror han är med i filmen själv, han spelar Pelle.
Han håller i sin smörgås utan att äta. Jag säger nog till honom ungefär 50 ggr totalt att han ska äta upp smörgåsen. Sedan har han en till....
Varför vi äter frukost framför tvn har att göra med att mina barn vaknar mellan kl 04-05, soffan är skönare när man själv halvsover. Moralpredikan här undanbedes.
Ebba är arg från det att hon vaknar kl 05 tills dess att jag lämnar kl 09.
Någon har sagt att tonåren blir mildare om trotsen i unga år är ordentlig. Stämmer det? Nja, vågar nog inte lita på det.
Det började med att jag inte fick ta av hennes nattblöja som var på väg att spricka.
Sprattel sprattel, spark & "Neeej! Mamma bort!"
Hon älskar sin vagn och ligger gärna där och mornar sig, det är helt okej.
Men samtidigt vill hon se på en annan film än den Kalle ser. Jag erbjuder den bärbara dvdn bara för att få dricka lite varmt kaffe och få det tyst. Vi väckte definitivt grannarna. Den bärbara dvdn godkänns ej.
Jag erbjuder en välling, det accepteras och det är tyst i 2 min. Jag sveper mitt kaffe.
Efter en lång stund av tjafs om uppätande ska vi klä på oss.
Kalle tycker det är lättare att ligga ner när han klär på sig sina byxor så det tar lite tid.
Ebba säger direkt att hon ska vara nakenfis idag.
Här anar jag oråd. Hon är nämligen rätt bestämd av sig.
Jag tar fram 2 byxor och 2 tröjor så att hon får vara delaktig i bestämmandet, men det duger ej,
"Annan byxor".
Hon river ut hela byxlådan och tycker så småningom att ett par shorts är lämpligast.
Nu ringer grannen och ber mig lämna hans 2½-åring med. Inga problem, jag ska bara få på mitt barn lite kläder....
Ebba vägrar fortfarande.
Nu kanske ni tänker så här " Det är väl för fan bara att klä på henne, hon är väl starkare än ungen?" Förvisso är jag starkare, men barn som sprattlar är ingen lek.
Jag bestämmer mig i stressen för att hon får gå ut i blöja. Jag sätter henne i vagnen och meddelar att hon får gå som nakenfis.
Vi struntar i att borsta håret, det hänger i ögonen.
Men borsta tänderna var det enda hon gick med på under hela morgonen.
I trappuppgången frågar jag om hon fryser. Hon tittar på mig och ler "Det är skönt".
Suck.
Det är alltså inte sommar ute. Har ni sett filmen The perfect storm så närmar vi oss sanningen.
Vi andra har jacka, mössa och vantar.
Väl ute i stormen går Ebba med på tröja, byxor och vantar. Resten får vara.
Ebba transporteras därför till dagis i dessa kläder.
Hon gallskrek och var arg hela vägen. Hon ville inte till dagis.
När vi kom fram så lämnades grannflickan och vi gick in och kramades. Lite snuttefilt och mamma. Vi sjöng "Lilla snigel" ca 23 ggr. Sedan var hon okej. Det var utflykt och lek på stora gården på gång, vilket hjälpte. Mycket!

Så nu ska jag krypa ner under täcket i fosterställning. Imorgon är det fredag. Då är Ebba ledig, då får hon vara hur mycket nakenfis hon vill.

6 oktober 2010

Gulle Oscar!

Efter skola & dagis brukar vi leka på gården hemma om vädret tillåter.
Jag och Ebba lekte en stund, medan killarna gick in.
Vi spelade lite boll, röjde runt med kompisarna och härjade i sandlådan med bla Oscar snart 2 år.
När det var dags att gå in så klappade Oscar mig fint på kinden.
Jag fick en flashback. Hur det var att vara 2 år och äta sand.
Hans sandiga vante passerade nämligen min mun medan jag pratade.
Hans mamma skrattade gott och det hade jag också gjort om det var ombytta roller.
Jag spottade många gånger och knastret är fortfarande kvar.

Vi har klagat länge på all kattskit i sandlådan och vad den gör för barnen som äter den. Nu lär vi se inom kort hur bra man mår av den...

4 oktober 2010

Duktig tjej!

I helgen så vaknade barnen som vanligt extremt tidigt istället för tidigt.
Maken är snäll och går upp med dem först, det är kärlek minsann!
Vid 7-snåret brukar det vara min tur så att han kan lägga sig en sväng.
Barnen tröttnade snart på sin frukost och smet in på rummet. Som med alla barn vet man att när det är tyst då är det bus på gång. Likadant med mina barn.
Tyst.
Då oroar sig mamman. Hon bestämmer sig för att testa om sonen lyssnar.
-"Kalle vad gör ni?"
-"Leker med djuren."
Då får mamman en känsla av att hon har flyttats till ett amerikanskt hem där hunden hämtar tidningen, kaffet står på när man vaknar och en frukostbuffé med tjocka pannkisar står framdukad när man vaknar.
Den känslan vågade jag inte lita på i många sekunder. Jag bor inte i USA i en stor vit villa med en veranda där det står en hammock sommar som vinter.
-"Vad gör Ebba då?"
-"Hon ritar på bokhyllan."

Hon hade kunnat rita med en spritpenna, men valde blyerts, expediten hade numera gråa kanter.
Men visst var hon duktig som bara gav mamman suddjobb?

1 oktober 2010

Fet-nere

Handen upp den som kalkar av sin kaffemaskin var 40:e bryggning! Detta ska man tydligen göra...
Min hand är fastklistrad på låret.

Vinkelivink

Vet ni vad jag verkligen gillar när jag kör bil?
Det är att stanna vid övergångsställen och släppa förbi gångtrafikanter.
Ja jag vet att jag måste, de har ju liksom företräde. Men det bästa är den nervösa vinken som tack för hjälpen. Det är nåt visst med den där, "tack för att du stannade-, undrar om du ser att jag tackar-vinken". En del håller huvudet rakt fram, men sneglar med blicken och lyfter handen diskret som en liten vink.

Jag tycker också det kan vara jobbigt att tacka för detta när jag promenerar. Men det är ju som sagt lag på, så jag ber barnen vinka istället! Annars är jag nog den som vinkar ordentligt. Diskret är liksom inte min grej.