Inte inne i jobbsvängen än

Varning för deppinlägg!
Nu har det gått 4 dagar sedan min semester tog slut.
Man kan verkligen bli deprimerad för mindre!

Bara att åka tunnelbana får jag panik av, ingen luft på stationen, klippiga handtag och svettiga människor som stressar. Precis som jag.

Jag springer varje dag från jobb till tunnelbana, från tunnelbana till buss. Hinner jag med bussen idag tro?
Om bara de människor kan flytta på sig som pratar om helgens eskapader eller irrar efter finlandsfärjebussar med trolleys. De står ALLTID mitt i den trånga passagen mellan brödtanten och saltsjöbanan på slussen.
Väl framme vid busshållplatsen tränger sig alla utom jag.
Springer hem till maken och får 2 barn i famnen, har jag tur hinner jag kissa innan. Kasta i sig mat, leka lite, lägga barn.
Plocka alla miljarder leksaker i vardagsrummet. Plocka disk.
Dö i soffan.
Sen kommer man på att man måste duscha. Gillar inte att bli blöt!

Min kropp skriker efter mer semester.
Eller som Kalle säger; "Vi är solmänniskor mamma!".