Spottkoppscaféet

Ni känner mig.
Ni vet att jag har sååå svårt för människor (läs småsnärtor) som inte kan detta med service.
Igår var jag och min vän Bea och fikade på ett annat café än vi brukar, då hennes yngre son skulle till vårdcentralen och detta låg bättre till.
I vanliga fall lämnar vi våra stora barn på förskolan, sedan promenerar vi till vårt stamfik där personalen har latten färdig när vi kommer - precis som vi vill ha den.
Vi köper alltid en fralla utan pålägg så barnen har nåt att göra medans vi snackar lite skit.
Så på detta ställe gör vi samma sak; "En latte och en fralla utan pålägg tack!"
Tjejen som jobbar bakom kassan är så spacklad att jag är imponerad att hon ens kunde se mig bakom sminket. "Eh vaddå?"
"Ja, jag har en bebis med mig som vill ha nåt att tugga på."
Hon ser fortfarande ut som ett frågetecken, men en kollega som är lite mer snabbtänkt reagerar och agerar. Hon tar däremot betalt. Så det heter duga. Hon tog 15:- för frallan utan pålägg.
Jag kommenterade priset och tyckte det var lite väl dyrt, men hon skyllde ifrån sig på sina chefer som sätter priserna.

Damen innan mig påpekade att de hade en gammal mjölk framme, detta var igår och mjölken gick ut den 1 maj. Hade detta varit jag hade jag beklagat misstaget och genast ställt fram en ny.
Denna brud stoppar sin spacklade näsa ner i mjölken och säger:
-"Den är inte dålig, vi skulle aldrig servera dålig mjölk."
När det är min tur står den återigen på disken.
Kontentan är att man kan säga saker på olika sätt. Hade hon haft en trevlig ton och bett om ursäkt eller undersökt saken så hade saken varit fine. Nu är den inte det.

Om någon som bor i samma område som mig vill veta vilket café det var så går det bra att höra av sig!