Nostalgitripp?

När Sturegallerian i Stockholm öppnades 1989 så var jag 15 år. Det var liksom the place to be på den tiden. Man shoppade skivor, underkläder och läppglans på the body shop.
Efter all shopping så gick man till Frozen yogurt eller Sandys. Jag åt alltid samma macka på sandys, tonfisk på vitt bröd.
Nu har Sandys öppnat på vår gata hemma i stan, nostalgin flödar, så idag blev det "En tonfisk på vitt bröd tack att ta med". Det var nog ett av mina bättre beslut, ta med-delen alltså.
Hela min tröja, mina byxor och min dotter har nu märken av denna goda smörgås, sallad, majo, smörgåsgurka, oliver och ännu mer sallad. Vissa detaljer har jag tydligen förträngt.

Nu är jag elak, men...
Personalen på Sandys verkade inte riktigt ha alla hästar hemma.
Tjejen i kassan frågar första kunden, "vill du ha chips eller frukt till den menyn?". Kunden tittar på en tom fruktskål och frågar om hon har mer frukt då den är tom. "Nej frukten är slut" säger då samma tjej, så valet för chips blev enkelt. Nästa kund får samma fråga, "vill du ha chips eller frukt till den menyn?"! Den kunden har hela tiden stått brevid den första kunden och hört deras konversation, så han vänder demonstrativt fruktskålen upp och ner, "nu var det ju så att frukten var slut..." En tredje gång upprepar sig detta.
Det gör att man frågar sig om hissen gick ända upp hos flickstackarn.

Sedan slår jag idag ett slag för fotbollsfrun och hennes krönika, hear hear!
http://www.aftonbladet.se/wendela/article3416323.ab