Spjut o draksökande

Kalle och Ebba delar numera rum.
Inte på natten eftersom Ebba vaknar 118 gånger per natt och verkar vilja göra det tills hon är 18 år. Men de har ett gemensamt lekrum.
Vi har alltså fått tillbaka vårt vardagsrum. Inga små legobitar under vardagsrumsbordet eller plingplongmobiler som man trampar på titt som tätt.
Men detta innebär ett ansvar för Kalle.
Inga små leksaker framme. Ebba kan stoppa dem i munnen och sätta i halsen.
Idag saknade han ett spjut, spjutet tillhör en riddare som är ca 10cm hög. Jag hjälpte honom att leta, det låg massa leksaker överallt.
Jag städade av ren reflex, vi har stora lådor för olika leksaker.
Under en stol stod en läskig drake som hamnade i den stora djurlådan.
Efter vi funnit spjutet, som Kalle visste var det var hela tiden, så undrade han var draken tagit vägen. Jag svarade från köket att det numera låg i lådan.
Han hötte med fingret och sa:
-Mamma du dödade faktiskt draken lite grann!
-Nämen usch då, det lät ju inte bra. Men man kan inte dö lite grann. Antingen så lever man eller så är man död.
-Men mamma, tokig du är, han var bara pyttelite död!