Maken är snäll och går upp med dem först, det är kärlek minsann!
Vid 7-snåret brukar det vara min tur så att han kan lägga sig en sväng.
Barnen tröttnade snart på sin frukost och smet in på rummet. Som med alla barn vet man att när det är tyst då är det bus på gång. Likadant med mina barn.
Tyst.
Då oroar sig mamman. Hon bestämmer sig för att testa om sonen lyssnar.
-"Kalle vad gör ni?"
-"Leker med djuren."
Då får mamman en känsla av att hon har flyttats till ett amerikanskt hem där hunden hämtar tidningen, kaffet står på när man vaknar och en frukostbuffé med tjocka pannkisar står framdukad när man vaknar.
Den känslan vågade jag inte lita på i många sekunder. Jag bor inte i USA i en stor vit villa med en veranda där det står en hammock sommar som vinter.
-"Vad gör Ebba då?"
-"Hon ritar på bokhyllan."
Hon hade kunnat rita med en spritpenna, men valde blyerts, expediten hade numera gråa kanter.
Men visst var hon duktig som bara gav mamman suddjobb?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar