Dagen började med spöregn och maken var skeptisk. Jag försökte se det positiva i att det inte skulle vara några köer. Men han sa att han skulle stanna hemma om han inte hade ett regnställ, därför började dagen på Rusta för att köpa just det!
Väl på grönan slutade det regna.
Spenderbrallorna var på och vi köpte åkband till oss alla! Tur det!
Vi har nämligen (inte så mycket jag...) åkt Nyckelpigan ungefär 40 gånger!
Men jag tror aldrig jag har köpt ett åkband, och har jag det så var det en gång i typ fyran. Jag kände mig alltså minst lika ball som de ungdomar som inte håller i sig i berg & dalbanorna!
Vi testade det mesta i barnväg, vilda musen vågade inte Kalle åka, men det blev tekoppar, bläckfisken, blå tåget och massa massa vinst-varje-gång-stånd. Kalle tjatade direkt om att han ville pröva sockervadd. Jag är mycket anti sockervadd sedan mina föräldrar tjatat hål i mina öron om att det bara är socker och hål i tänderna och bla bla bla. Jag försökte med samma koncept. Funkade inte. Han fick en för 25:-, efter en tugga insåg han att det faktiskt var äckligt.
Bra! Hoppas vi har lärt oss något till nästa besök!
Jag föredrog de attraktioner där man inte sitter åt så hårt. De ska ju sitta åt på barn och jag är inget barn. Jag är stor.
Vi åkte ju Nyckelpigan ett par gånger, varje gång fick biljettjejen trycka till så hårt att min livmoder blev platt som en post-it lapp!
Kalle var så nöjd över att få springa in själv och visa upp sin armled och hoppa i själv. Upp med armarna, precis som de balla ungdomarna! Han skrek nog till varenda unge som blickade upp mot attraktionen att "Här är jag, Kalle, kolla på mig!".
Ebba var inte sämre hon, hon sa bara "Mera hjälp" med ett stort leende!
Det bådar gott inför framtiden, jag vill ha sällskap i den riktiga berg & dalbanan!
Over and out, nu ska föräldrarna däcka i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar