Eller... somliga av oss i alla fall.
Kalle har varit hemma i en hel vecka och är idag feberfri sedan två dagar. Han hostar fortfarande, men rösten är tillbaka. Så idag fick han gå ut för första gången. Snälla mormor och morfar (TUSEN TACK!!) kom och rastade barnen.
Jag själv har ingen röst alls och försöker förklara för Kalle att han inte får skrika utan måste vara försiktig eftersom han inte är helt frisk ännu. Hur tror ni det går när man inte kan prata själv?
Att inte mamma kan skrika när man gör bus eller orkar springa efter barnen (pga feber)utnyttjas till max av dessa rastlösa barn.
Men det var otroligt skönt att bara få gå och lägga sig en stund mitt på dagen och njuta av skratten på gården av nöjda barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar