Idiot!

Idag var jag och halta Ebba på uteplatsen och lekte. Jag kikar ut mot gatan och ser en pappa komma gåendes med en vagn och sin dotter som bör vara i samma ålder som Ebba, alltså runt två. Dottern knallar bredvid pappan och han kör vagnen.
Han får ett samtal och det är en god vän som ringer, jargongen blir högljudd och språket rätt grovt. Fröken fräken går plötsligt rätt ut i gatan, men pappan fortsätter rakt fram med sin polare och vagn.
Nu kommer en bil.
Pappan reagerar inte.
Inte förrän bilen stannar och tutar. Då står barnet mitt i vägen och har hittat en tjusig sten som hon spanar på. Pappan fortsätter att prata med sin polare utan ett enda spår av hjärtat i halsgropen. En vink med lillfingret fick han upp till bilföraren som tack och lov inte pratade i mobil och var disträ. Sen var snacket igång igen.
Nu är det förvisso bara 30km/timme på gatan, men ändå. Så dålig koll på sitt barn får man fanimej inte ha. Eller rättare sagt, så oberörd får man fan inte bli.

Så hörru! Ditt barn kunde ha dött!