Härliga måndagmorgon

Mina barn älskar dagis, men har man haft helg utan tider att passa så kan det bli körigt på måndagsmorgnar. Speciellt när inte mammans internet på datorn funkar. Hon behöver lite facebook till kaffet.
Det började med en unge som klättrade på oss kl 05,30, eftersom hon vaknat kl 4 hela helgen såg vi detta som sovmorgon. Att hon sedan hoppar på oss i sängen är en annan femma.
Pappan går till jobbet strax innan kl 6 och då sover Kalle fortfarande.
Han vaknar en halvtimma senare ursinnig eftersom hans pappa inte pussat honom hej då.
Ebba krävde fil och flingor till frukost, perfekt tänkte jag eftersom hon äter som en fågelunge just till frukost. Tror inte en enda flinga träffade munnen. Däremot träffades håret, bordet, stolen, blöjan, innanför blöjan och givetvis golvet.
Kalle hade svårt att få i sig sin smörgås så mamman fick tjata ungefär en miljard gånger. Jag lovar, jag tycker också att jag tjatar!
Sedan var det det vanliga, "klä på dig", "kom så hjälper jag jag dig", "nu ska vi borsta håret" och "kom och borsta tänderna". Allt mot stora protester och vid flera tillfällen sprang personen i fråga och gömde sig. Speciellt vid hårborstandet.
Nu regnade det givetvis när vi skulle bege oss till skola & dagis. På med galonisarna!
Detta mottogs inte med jubel. Inte av något slag.
De accepterade gummistövlar och vindjacka men där gick gränsen.
Ebba gick med på att ha galonisar, men inte alls de som hon brukar ha utan ett par som är för små. Här börjar klockan ticka iväg och jag orkar inte tjafsa.
Fine. Vi tar dem.
Hela sällskapet går ut i trappuppgången, jag, barn och vagn.
Hissen är tydligen trasig. Jag förklarar för Ebba att vagnen får stanna hemma.
Här rinner bägaren över.
Hon ligger och gallskriker på golvet i det ekande trapphuset.
Visst är jag besvärad över volymen, men det värsta är nog ändå att jag inser att Kalle kommer komma för sent till skolan.
Okej. Jag släpar ner vagnen för spiraltrappan. Tänker på "Pick your battles".
Vagnen fastnar väl sisådär 15 ggr. Och då bor vi bara på första våningen.
Väl nere på entréplanet så passar inte galonisarna hon krävde längre.
Nu kommer svetten på riktigt.
Nä men då tar vi av de där jävla galonisarna och sedan sitter Ebba i vagnen. Fastspänd.
Det är inte bara för att vi har bråttom och att jag inte orkar mer, det är för att hon slänger sig ur vagnen i farten när hon inte har lust att åka längre. Alltså livsfarligt.
Utanför porten står två grannar (visserligen en fyrbarnsmamma som fattar), de kollar på mig. De fattar att det inte är läge att chittchatta (stavning på den?) men samtidigt ser jag "stackars barn" i den enas ögon.
Vi fick mot Kalles protester småspringa till skolan. Ebba kröp ihop i vagnen och tog sig en powernap. Kalle hann precis, men det var på håret.

Mina gympaskor är tydligen inte vattentäta....