På vår gård finns det en riktig skvallerkärring (syftar inte på mig nej).
Hon har koll på allas fimpar, vems katter som kissar i sandlådan, vem som inte plockar bort luddet i tvättmaskinen och vem som smäller i dörrar i förrådet mitt i natten.
Vi barnfamiljer har haft en tyst pakt mot henne. Hon är kockobäng liksom! Vem orkar bry sig?
Ja jag vet att jag också är en sån kärring som lackar på grannar som inte kan uppföra sig. Men det handlade om cigarettfimpar och ölflaskor på VÅR uteplats, samt kattjävlar som smiter in hos OSS. De allmänna utrymmerna skiter jag i. Nästan i alla fall.
Men idag kom kärringen fram till mig, givetvis trodde jag att jag skulle få en utskällning för att var i förrådet kl 18 eller att Kalle busat i hissen eller nåt.
Detta var på väg till dagis och jag hade myskläder på, inte ett mascaradrag i sikte.
Alldeles genomskinlig och gråblek i fejjan.
Jag hälsar glatt, för annars blir man nog nästa ämne på skvallerdebatten, och då stoppar hon mig.
Jag blir ju skiträdd.
-"Vad brun du är! Har du varit i Thailand?" frågar hon.
Jag börjar givetvis skratta. Ett nervöst skratt. Vad vill hon? Vem är hon ute efter nu? Behöver hon mig på sin sida tro?
Optimera din smådelstvätt
1 månad sedan
*lol* Vilken urtjusig komplimang sådär på morgonkvisten. Jag skulle döda för en sån kommentar ;) Jag misstas lätt för ett hederligt, gammalt vitt kylskåp. Alternativt albino men ögonfärgen avslöjar mig ;)
SvaraRadera