Trick or treat?

Börjar lite väl tidigt i år tycker jag...
I förrgår plingade ungarna på dörren.
Min man gick i "hemmakläder" dvs kallingarna.
Han skrämde säkert kidsen halvt ihjäl med sin snygga utstyrsel.
-Bus eller godis? säger de förväntansfulla barnen.
-Nä men bus då, säger min pedagogiska barnkära man.
Varpå det busringer på dörren 2 sekunder senare.

Till saken hör att vi är arga gubben och surkärringen på 72:an.
När Halloween närmar sig blir vi som förbytta. Ungarna har nämligen för vana att väcka mina barn på kvällskvisten. Då spelar det ingen roll hur söta de är. Snorungar blir de. Direkt.
Maken brukar jaga dem som busringer ända ut på gården. I hemmaklädseln.
Då skäms jag faktiskt.
Det är ju inte heller särskilt effektivt. Kommer ihåg själv att det var roligast att palla plommon hos den tyska gubben som tvingade in en på förhör i köket och hotade att ringa polisen. Skräckblandad förtjusning.

Fast många av busungarna är lite korkade måste jag säga.
De hoppar nämligen in i hissen och åker - UPPÅT! Då står ju arga gubben längst ner och väntar ut dem sen med armarna i kors.
Jag å andra sidan går till deras föräldrar och knackar på. Fast med kläder på.
Kan själv tänka mig att jag påminner om Selma i Lille Fridolf om någon minns dem.
Detta sätt är mycker effektivt och rekommenderas varmt.

Men jag vill inte heller ha några ruttna ägg i brevlådan så de ska få lite godis.
Fick äckliga chokladpraliner av mannens farmor. Säkert en begagnad present, hon gillade nog inte heller dem och gav oss dem på sonens födelsedag.
Dem kan de få. Det blir ju toppen. Undrar hur många besök dessa praliner kommer göra. "Denna pralinen den ska vandra, från den ena till den andra"