Dagens i-lands problem

Jag är sjuk. Jättesjuk.
Jag är förkyld!
Snoret rinner och tar aldrig slut. Hur mycket snor får det plats i hjärnan egentligen?
Det är så förbannat äckligt med snor. En servett räcker liksom inte.

Så idag pga denna sjuka bangade jag lattemorsorna.
Jag besparade de andra mammorna mitt snor.
Några av dem har för vana att släpa med sina snoriga ungar. Jämt!
De tar gärna Ebbas leksaker, så jag kunde gett igen med en nysning över deras latte, men snäll som jag är struntade jag i det.
Jag gick alltså hem efter dagislämningen och såg en lång dag i sängen med Ebba, vi skulle bara sova sova sova. Dels för att jag är såååå sjuk, men även eftersom damen i fråga tyckte det var lämpligt att vara pigg fram till 00.30 i natt. Och glad. Då är det ju omöjligt att vara arg på henne och hennes små risgryn.

Tror ni jag kunde sova? Jag hade ett helt hav av tid efter lunchen.
Nix pix.
Inte Ebba heller för den delen.
Jag brukar sätta klockan vid 14.oo, för att ha gott om tid innan vi går för att hämta Kalle 14.40.
Ebba somnade kl 13.30, 13.45 sket jag i att sova och gick upp.
Varenda gång jag eller Ebba närmade oss John Blunds underbara värld var jag tvungen att hosta. Rethosta. Det finns ingen annan utväg, man måste hosta.

Som sagt. Dagens i-landsproblem.