8 november 2008

Enchanté!

Idag var jag och familjen på min mammas vernissage i Saltis www.grunewaldvillan.se
Jättefina tavlor och massa människor!
Massa människor som har träffat mig, men jag inte har en aning om vem det är! Blir ju lite tryckt stämning när jag sträcker fram handen för att presentera mig, medan de öppnar armarna för en kram. Ja ha vi har alltså setts förut!

Detta huset påminner om Villa Villerkulla, så ni kan tänka att Kalle hade att göra.
Trots att vi hade massa mutor och leksaker med oss, så var det allra roligast att hålla till i trappan för Kalle.
Han sprang upp och ner konstant, slängde en sko från högsta punkten i trappan. Den höll 89-åriga Signe på att få i huvudet...
Han ropade tut tut till en dam som gick på kryckor upp för trappan.
Och sist men inte minst, lekte kull i galleriet.

För övrigt så hade jag högklackat på mig för första gången sen Dackefejden, det känns nu.
Jag gick nämligen emot en tripp-trapp (en stor, stabil träbarnstol) med lilltån häromdagen. Trodde på allvar att jag bröt den då det fortfarande gör ont, det var väl smart att stoppa ner sina lotsbåtar i skor som är gjorda för kajaker?


Ebba tycker inte det är så kul att bli ammad längre, hon har inte tid liksom. Hon kommer inte till ro om det inte är knäpptyst. Mitt i tumultet så blev det läge för amning ändå, jag gick således upp i tornet av huset och satte mig i en vrå och nynnade för flickebarnet.
Tror ni inte att Roberts gamla mormor får syn på mig och ska komma och snacka just då?
Ser det ut som jag bjuder in till samtal med en fender (ursäkta att jag härmar dig fotbollsfrun) ute?
Det viktiga hon hade på hjärtat var att fråga om jag inte fått meddelandet att hon ringde och tackade för senast? Jag blånekade så klart eftersom jag inte orkade ringa upp henne.
Detta tar hon upp med mig två gånger under hela arrangemanget. Så arg var hon. Så vad ni än gör, ring tillbaka när äldre damer pratar in ett meddelande på telefonsvararen. Även om de säger att det inte var nåt viktigt...

2 kommentarer:

  1. Äldra sura damer är verkligen min afavoriter *smygkräks lite* ;)
    Och stackars fötter! Jag var en högklckat tjej förr, nu är jag en UGG/Nike Air-tjej som jaga barn. Blotta tanken på klqackar får fötterna att smärta.
    Kul med lyckad vernisage dock. Mindre kul med galna barn... fast det är ju ändå så dom ska vara ;) Galna, busig aoch alldeles underbart underbara!

    SvaraRadera
  2. Hehe... Sa han verkligen tut tut?
    moster

    SvaraRadera